torsdag 2 oktober 2008

Veckans Fritillaria (5)

Veckans två första arter är båda vanliga i handeln och är ganska lättodlade. För nybörjaren är dessa arter att rekommendera och de bör sättas nu under hösten, så snart som möjligt!

Fritillaria pontica (ovan) har vanligen åtta motsatta, nästan motsatta eller kransställda blad och en brett klockformad blomma. Kalkbladen är gröna med rödbrun anstrykning och aldrig rutmönstrade, dess nektarier är runda, svartaktiga och placerade fem millimeter från basen. Höjd 15-45 cm. Förekommer i öppna skogar i buskage i norra Turkiet och dess närliggande öar till Balkan. Från grekiska Lesbos har varietet substipeltata beskrivits. Arten är vanligt förekommande i handeln och kan anses som en av de riktigt odlingsvärda. Blommans teckning är bedårande med sin purpurbruna anstrykning mot den silvergröna bakgrunden. Är förhållandevis lättodlad i en väldränerad trädgårdsjord i soligt läge.

Fritillaria acmopetala har strödda, lineära blad och en brett klockformad, något rundad blomma sammansatt av gröna kalkblad med markeringar i brunt, dock aldrig rutmönstrade. Nektarierna är äggrunda till äggrunt lansettformade, svarta eller gröna, placerade med distans till basen. Höjd 15-45 cm. Förekommer i öppna skogar, buskage och majsfält i södra Anatolien, Cypern, Libanon och möjligen Syrien. Underarten wendelboi urskiljs genom sina lansettformade, bredare blad och sin kantigare blomma, växande i cederskogar och på steniga, kalkrika platser. Endemisk i södra Anatolien. Fritillaria acmopetala skiljer sig från Fritillaria pontica genom avsaknaden av kransställda blad och de ovingade frökapslarna. Fritillaria acmopetala hör liksom föregående art till de vanligt förekommande arterna i handeln. Lättodlad i soliga lägen i väldränerad trädgårdsjord.
Fritillaria whittallii (ovan) har strödda blad och en eller två brett klockformade blommor med gröna, i brunt rutmönstrade kalkblad. Nektarierna är äggrunda till cirkelrunda och placerade med distans från basen. Höjd 10-20 cm. Förekommer i rasbranter och i cederskogar endemiskt i sydvästra Anatolien.