Veckans Fritillaria (4)

Fritillaria michailovskyi (ovan) har strödda blad och en till fyra, brett klockformade blommor sammansatta av purpurbruna kalkblad, gula vid spetsen. Nektarierna är lineära och gula, avsmalnande och vanligen mörkfärgade vid basen. De döda kalkbladen sitter kvar när kapseln mognar. Höjd 6-24 cm. Förekommer endemiskt i rasbranter och på steniga kullar i östra Anatolien.

Fritillaria alburyana har strödda eller nästan motsatta blad och bildar en eller två fatlika till skålformade, upprätta, horisontala eller nickande blommor. Kalkbladen är blekt rosa till purpurrosa, lätta rutmönstrade med gröna, elliptiska nektarier, placerade strax intill basen. Höjd 4-10 cm. Förekommer vid snölegor på rasbranter endemiskt i östra Anatolien. Arten urskiljs främst genom blommans form och sällsynta färg.

Fritillaria hermonis (ssp. hermonis) har grågröna blad och en brett klockformad blomma. Kalkbladen är mörkt purpurfärgade och rutmönstrade i rött och brunt, invändigt är de djupare röda till purpurfärgade. Nektarierna är korta, svarta och endast något utstående. Höjd 5-13 cm. Förekommer i rasbranterna till berget Hermon i Libanon, endemiskt. Mycket sällsynt i odling. Underarten amana (bild ovan) är betydligt vanligare i odling och har strödda blad och en till två brett klockformade blommor. Kalkbladen är gröna med strimning, rutmönstrade eller fläckade i brunt eller purpur. Nektarier äggrunda, gröna eller svartaktiga med distans från basen. Höjd 8-35 cm. Förekommer i rasbranter, ofta i skugga i södra Anatolien och Libanon.

Veckans Fritillaria (3) - Mellanöstern

Fritillaria persica (mörk klocklilja) har strödda blad och ett, eller inget, stödblad per blomma. De 7-20 klockformade blommorna bildar en utdragen klase med purpuraktiga eller gröngrå kalkblad. Nektarierna är triangelformade och placerade vid kalkbladets bas. Höjd 20-100 cm. Förekommer på steniga sluttningar och vid odlad mark i södra Anatolien, Syrien, Libanon, Jordanien, Irak och Iran. Numera betraktas Fritillaria libanotica som synonym under Fritillaria persica men när den ses som art urskiljs den genom de vårtbesatta ståndarsträngarna (F. persica: glatta) och de gröngulaktiga till blekt violetta blommorna (F. persica anses då ha djupt violetta blommor). Formen Fritillaria persica f. alba säljs under namnsorten 'Ivory Bells' (bild ovan) och är en underbart vacker och odlingsvärd sort.

Fritillaria latifolia (glansig klocklilja, ovan) har nedtill snarast motsatta blad medan resterande stjälk har strödda. Den mycket brett klockformade blomman bildas enstaka och har purpurrött rutmönstrade kalkblad med en gulgrön i purpurrött rutmönstrad insida. De djupt intryckta nektarierna är smalt äggformade till lancettformade och placerade omkring en centimeter från kalkbladets bas. Höjd 4-35 cm. Förekommer på gräsbevuxna platser i och ovanför tall-zonen från Kaukasus genom nordöstra Anatolien till Iran.

Fritillaria aurea (guldgul klocklilja, ovan) har strödda blad och bildar en ensam, mycket brett klockformad blomma. Kalkbladen är gula, rutmönstrade i orange eller rödbrunt och har rombiska nektarier en knapp centimeter från basen. Höjd 4-15 cm. Förekommer i enskogar, norrvända klippavsatser och snölegor, vanligen i kalksten i centrala och södra Anatolien. Arten är närstående F. latifolia men skiljer sig genom blommans färg och mindre storlek.