fredag 13 februari 2009

Veckans Fritillaria (7)

F. sororum, ovan, är en förhållandevis nybeskriven art (1998) publicerad av Jimmy och Karin Persson vid Göteborgs Botaniska Trädgård respektive Göteborgs Universitet. Den har 6-9 strödda, blågröna, smalt jämnbreda blad och bildar en eller två blommor. Kalken är brett klockformad och sammansatt av kalkblad saknandes fascia, men något rutmönstrad eller åtminstone tydligt fläckad i purpurbrunt på en blågrön grund. Kalkbladets kanter är mot spetsen oftast helt purpurbruna och nektarierna bruna, med distans från basen. Höjd 25-45 cm. Förekommer i turkiska Taurus på omkring 500-1000 meters höjd i skogar av Pinus brutia på kalkstensberggrund.

F. rhodia har strödda blad och bildar en till tre smalt klockformade blommor med kalkblad utvändigt gulgröna och invändigt gulaktiga. Nektarierna är gröna, elliptiska och placerade vid kalkbladets bas. Höjd 6-30 cm. Förekommer i tallskogar och steniga platser endemiskt på de östra Medelhavsöarna. Arten urskiljs genom sina gula till gröna kalkblad och de lineära, mycket smala bladen.

F. viridiflora har nederst strödda blad medan de översta är kranssittande om tre. Bildar smalt klockformade, gröna blommor. Höjd 12-25 cm. Förekommer på steniga, om vintern översvämmade fält endemiskt i södra Anatolien. Arten är endast dokumenterad från två insamlingar och är dåligt känd. Arten urskiljs genom sina centimeterbreda, lansettformade blad, de gröna blommorna och de ca 3-3,5 cm långa kalkbladen (Jfr. F. stribrnyi och F. bithynica: ca 1,5-3 cm).


F. stribrnyi (bosporisk klocklilja) ovan, har strödda blad och bildar en till tre, smalt klockformade blommor. Kalkbladen är purpurfärgade eller blådaggigt gröna, kantade i purpur, ej rutmönstrade. Nektarierna är placerade vid kalkbladets bas. Höjd 10-30 cm. Förekommer i skogar, buskage och på gräsbevuxna platser från Thrace (europeiska Turkiet) till södra Bulgarien. Arten skiljs från F. rhodia och F. fleischeriana genom sina centimeterbreda, lansettformade blad och de gröna blommorna, från F. viridiflora genom de ca 1,5-3 cm långa kalkbladen och från F. bithynica genom de i förhållande till bredden betydligt längre men också de flertaligare (10-14) bladen.


F. bithynica (gröngul klocklilja) ovan, har nedtill motsatta blad medan de övre stödbladen sitter kransställda om tre. Den smalt klockformade blomman bildas ensam eller om två och är sammansatt av utvändigt blågröna till gulgröna, stundtals i purpur markerade kalkblad med en gröngul insida. Nektarierna är lansettformade, bruna eller gröna och placerade vid kalkbladets bas. Höjd 7-20 cm. Förekommer i skogar av Pinus brutia och i buskage av Quecus coccifera endemiskt i nordvästra och västra Anatolien. Urskiljs som F. stribrnyi men har färre (6-7) blad som endast är 2-4 gånger längre än breda.


F. minuta (bronsklocklilja) ovan, har strödda blad med stundom de övre kransställda om tre. Den smalt klockformade blomman bildas om en till tre och är sammansatt av purpurgula eller rödbruna, ej rutmönstrade men stundtals fläckade kalkblad. Nektarierna är lansettformade, gröna och placerade vid kalkbladets bas. Höjd 10-20 cm. Förekommer vid snölegor i lövfällande ekbuskage i östra och sydöstra Anatolien och i nordvästra Iran. Urskiljs genom sin smalt klockformade blomma och det glatta, till hälften tredelade stiftet.

F. latakiensis (latakia-klocklilja) har fem till sju strödda blad och en eller två smalt klockformade blommor. Kalkbladen är utvändigt purpurfärgade och invändigt gröngula, ej rutmönstrade. Nektarierna är smalt lansettformade och placerade strax intill kalkbladets bas. Höjd 12-25 cm. Förekommer i lövfällande buskage och skogar i sydvästra Anatolien och Syrien. Liknar F. minuta men urskiljs genom sina jämnbreda, trubbiga, 4-7 mm breda blad och de jämnbreda och trubbiga yttre kalkbladen.