lördag 4 april 2009

Veckans Fritillaria (8)

F. alfredae (ssp. alfredae) har två till sex strödda blad men stödbladen kransställda om tre. Den smalt klockformade blomman bildas ensam eller om två till tre och är sammansatt av på utsidan blådaggigt gröna kalkblad, invändigt gulgröna. Nektarierna är gröna och placerade strax intill kalkblades bas. Höjd 10-36 cm. Sällsynt i steniga jordar och skogar i Libanon och Syrien.

Underarten platyptera (nedan) urskiljs genom att vanligen ha sju blad varav de lägsta är jämnbreda till jämnbrett lansettformade. Förekommer i lövfällande ekskogar och i buskage av Quercus coccifera i södra Anatolien och syriska Latakia.
Fritillaria alfredae ssp. platyptera
Underarten glaucoviridis (blågrön klocklilja), nedan, urskiljs genom att normalt ha nio till elva blad varav de lägsta är omvänt lansettformade till äggformade. Förekommer i lövfällande ekbuskage endemiskt i södra Anatolien. Det tål att påpeka att formen glaucoviridis har haft flera olika status under 1900-talet. Turrill och Sealy (1980) menar att rätt namn på arten (!) Fritillaria glaucoviridis borde vara F. canaliculata, Rix (1979) sänker emellertid formen till underart under F. alfredae och så är den även beskriven i Flora of Turkey (Rix/Davis 1984).


Fritillaria alfredae ssp. glaucoviridis

Fritillaria sibthorpiana (gyllene klocklilja, föreslaget namn) [16] har två till tre strödda blad och bildar en ensam, smalt klockformad blomma. Kalkbladen är gula och har gröna, jämnbreda till jämnbrett lansettformade nektarier vid basen. Höjd 20-30 cm. Förkommer i skogar av Pinus brutia på kalksten endemiskt i sydvästra Anatolien. Endast känd från två lokaler. Skiljs från Fritillaria alfredae genom avsaknaden av blådaggighet på de gula kalkbladen och den ovingade frökapseln. Jag föreslår det svenska namnet med tanke på den underbart gyllengula färgen hos blomman.

Fritillaria sibthorpiana

Fritillaria minima (gul klocklilja) har mörkt glänsande, strödda blad och bildar en till två smalt klockformade blommor. Kalkbladen är gula, övergående till röda med äggrunda, bruna nektarier vid basen. Höjd 4-8 cm. Förekommer vid snölegor på kalksten endemiskt i sydöstra Anatolien. Skiljs från ovanstående genom sin gula blomma, ovingade kapsel, fler antal och blankt gröna blad.


Fritillaria forbesii har huvudsakligen strödda blad, men nedersta kan vara motsatta. Den smalt klockformade blomman bildas om en eller två och har gröngula kalkblad med lansettformade nektarier vid basen. Höjd 8-20 cm. Förekommer i skogar av Pinus brutia och på serpentinjordar endemiskt i sydvästra Anatolien. Skiljs från ovanstående genom de blådaggiga, jämnbreda bladen och att de inre kalkbladen är smalare än de yttre.


Fritillaria carica (ssp. carica) (citrongul klocklilja), nedan, har sex till sju strödda, blådaggiga, smalt lansettformade blad och bildar en till tre smalt klockformade blommor. Kalkbladen är gula övergående till orange och har lansettformade, mörka nektarier vid basen. Höjd 3-15 cm. Förekommer i skogar av Pinus brutia och P. nigra, på steniga lokaler, vanligen på kalksten, endemiskt i västra Anatolien. Underarten serpenticola urskiljs genom de brett lansettformade bladen, den kägelformade blomman och det med vårtor fint besatta stiftet. Förekommer i rasbranter av serpentinjord med tall och en, endemiskt i sydvästra Anatolien.

Fritillaria carica

1 kommentar:

NinaVästerplana sa...

Mmmmm..... Hoppas det kommer några fina i Göteborgs Botanikas lökerbjudande i höst....
Ha dé himla gôtt
Nina