tisdag 29 juli 2008

Veckans Fritillaria (2)
Veckans fyra arter under släktet Fritillaria kommer alla från Centralasien. Även om de är sällsynta i odling förekommer åtminstone Fritillaria sewerzowii i handeln hos flera specialistodlare. Odlingsförutsättningarna skiljer sig inte mycket från de tidigare omskrivna arterna, möjligen med undantag från den sällsynta Fritillaria olgae som inte har samma krav på att bakas under sommaren. I övrigt odlas dessa arter med fördel i upphöjda bäddar, skyddade från sommarregn.

De landskap som dessa arter kommer från skiljer sig i hög grad från våra svenska odlingsförhållanden och terrängtyper. Största delen av Centralasiens västra delar utgörs av låglänta grässtäpper och sandöknar medan de östra delarna är mycket bergiga. De nordvästra delarna av Kazakstan var tidigare bevuxen som gles stäpp, men uppodlingsförsök orsakade uttorkning och tre miljoner hektar består där nu av naken sand. I Kirgizistan upptar bergsmassivet Tien Shan större delen av landets yta och där återfinns alpina och subalpina ängar som på högre höjd i ersätts av köldöknar. Bergens väst- och nordsluttningar får mer regn och där återfinns barrskogar på lägre höjd. På samma sätt är det bergiga Tadzjikistan högt beläget eftersom norra och mellersta delarna domineras av utlöpare till bergsmassivet Tien Shan. Större delen av landet täcks av torrmarksvegetation med gräs och buskar och endast 4 % av landets yta täcks av skog. På bergens mellanhöjder kan skogar av Juniperus och någon gång Juglans och Acer turkestanicum påträffas.


Fritillaria ruthenica (ovan och nedan) har strödda eller motsatta blad, varav de övre är kransställda om tre, med en gles, toppställd blomklase bestående av 1-5 brett klockformade blommor. Kalkbladen är mörkt röda eller svartaktiga, ofullständigt rutmönstrade med ett gulgrönt nedåtriktat band. Nektarierna är grunda, rundat ovala eller jämnbreda och bildar en köl på kalkbladets utsida. Höjd 20-50 cm. Förekommer i buskage, ängar och steniga lokaler från Kaspiska havet och Aralsjön i väster till Balkasjsjön och floden Syr-Darja i norr. Arten blir relativt hög i odling och med sina skira, smått upprätta blommor är den en prydnad i skyddade stenpartier och lökbäddar.


Fritillaria sewerzowii (nedan) har över stjälken jämnt fördelade, strödda blad, med undantag för den bladlösa, nedre delen. Blomställningen är toppställd och består av trattformade till klockformade, nickande blommor sammansatta av brunvioletta till gulgröna kalkblad. Nektariet är i form av en skåra, ståndarsträngar mörkt rödvioletta. Arten urskiljs genom sin homogena lök och de karakteristiska nektarierna. Höjd 20-50 cm. Arten förekommer vid foten av berg på steniga sluttningar och i skogar av Juniperus. I väster till floden Syr-Darja (Kazakstan) som utmynnar i Aralsjön och i söder till bergsmassivet Pamir (Tadzjikistan). Arten förekommer i handeln och de holländska odlarna brukar erbjuda den till ganska höga priser. Dess odlingsvärde ligger i de säreget färgade blommorna och den täta blomställningen, dess höjd gör även att den inte försvinner i en trädgårdsanläggning.



Fritillaria ferganensis har mestadels motsatta blad, men de mittersta ofta kransställda, och en ensam, nickande, brett klockformad blomma. Kalkbladen är ljust rosavioletta, grönaktiga undertill och rutmönstrade i grönbrunt med avlångt nektarie, väl synligt från utsidan. Höjd 25-40 cm. Förekommer i bergsmassiven Ferganskij Chrebet och Alajskij Chrebet (Kirgizistan) i steniga sluttningar och enbuskage.

Fritillaria olgae (nedan) har över stjälken ganska jämt fördelade kransställda eller motsatta blad, vid spetsen inrullade likt ett klänge. Den brett klockformade blomman bildas om en till fem och är nedböjd och starkt avsmalnande till basen. Kalkbladen är gulgröna på utsidan och mörkgröna invändigt med purpurfärgade spetsar eller fullständigt rödvioletta och har purpursvarta, triangulära nektarier vid basen. Lägre former producerandes endast en blomma härstammar från östra delarna av artens utbredningsområde, vid Kuli-Kalon-sjön. Förekommer i skogar av Juniperus, i raviner och på sluttningar i Mount Kuhitang i Turkmenistan.

Inga kommentarer: